Tack Katten!
Det finns en ö I en sjö. Alltså…det finns ju flera öar I sjöar men jag menar en specifik sådan. (Hängde ni med på hur mykcet jag rimmade nu? HELT oplanerat. Jag är ett jävla geni.) Helt I linje med hur jag brukar fördriva mina helger bjöd jag in mig själv till den här platsen I lördags. Det är så jag gör. Om det inte ramlar ner någon inbjudan I brevlådan kommer jag ändå. Mycket trevligt av mig. Man skulle kunna tro att jag är uppfostrad av vargar I skogen, men så är inte fallet. Jag är uppfostrad av en ganska klok mor som absolut inte lärt mig att tränga mig på folk. Det har jag lärt mig själv. I vilket fall som helst så var det en väldigt fin ö. Livsfarliga sluttningar som hotade att knäcka skenbenet på en så fort man druckit en öl. Jag drack en öl, men klarade mig. Jag hade väl varit snäll. Tack, Tomten.
Utsikten var fabulösiskt och lugnet ett faktum. Med risk för att aldrig bli ditbjuden igen (alltså, jag vet, jag blev inte ditbjuden första gången heller) kollade jag in den lilla genvägen över viken. Jag kan simma dit mitt I natten nästa gång. Skrämma rumpan av Katten och hans fru. Men jag ska inte vara dum. Jag ska bara smyga upp på klippan och kolla på vattnet. Vara tyst och kedjeröka. Jojomen.
Katten är snubben som har lagt vantarna på den lilla ön. Han är typ chef där. Han ba bestämmer vem som får komma och så. Det är en skojig kisse. Han bor där ibland, med sin fru och barn och villa och volvo och vovve (nä, inte vovve, de har en katt faktiskt. Alltså…en till.) Men ni vet, idyll. Alltså, jag ville bara säga Tack. Till Katten, hans fru och deras trevliga vänner. Det var fint. Jag försökte sköta mig mitt allra bästaste. Tack för att jag fick komma fast jag bjöd in mig själv och tack för att jag fick äta av eran mat som stod där och för att jag fick röka vid erat bord och för kaffet mitt I natten på klippan och för skjutsen över viken på morgonen när vågorna var högre än snubbarna på Jamaica. Ba TACK, liksom.
Kommentarer
Postat av: mamma
Helt underbart inlägg.
Trackback
