NothingButChaos

Jodå, Pops ÄR en sköning. Idag skjutsade han hem både mig och Dimitri. Dimitri är också svensk och satt I bilen och drog en historia från dagen för mig på svenska. Otroligt otrevligt av oss att prata svenska när den tredje personen I bilen inte förstår ett ord. Jag känner igen det… Efter ett tag avbröt jag Dimitri och sade på engelska att vi inte borde prata svenska med ett litet skratt I rösten. Dimitri tittade på Pops.

-Are you upset? Sorry for talking Swedish…

-Yeah Im upset! Sade han med sin strumpa I munnen.

Dimitri gav honom en lätt skräckslagen blick.

-Menar du allvar? Är du upprörd på riktigt?

Pops rörde inte en min.

-Ja, jag menar allvar. Väldigt otrevligt av er att prata som om jag inte fanns.

Dimitri fick något av en rädd pojkes ansikte och klappade Pops på armen.

-Förlåt, förlåt Pops. Du ÄR ju här.

Jag satt I baksätet. Sade ingenting. Dimitri kunde gott prata oss ur den där… Dumt att uppröra snubben som kör oss hem. Jag tänkte att jag säkert kunde lägga hela skulden på honom. Man brukar komma undan med mer som tjej och om man drar till med lite extra urringning ibland. Säkert. Det blev tyst en stund. Dimitri såg konfunderad ut. Efter ett par minuter vände han sig till Pops igen.

-Men på riktigt. ÄR du arg?

Pops sade fortfarande ingenting.

-Ja, det är jag.

Hmm…tuff sits. Han stannade framför Dimitris hus.

-Tack Pops. Och förlåt…förlåt igen. Han bad om ursäkt som om det inte fanns någon morgondag. Jag knäppte av mig bältet och sade att jag kunde gå hem därifrån. Pops stoppade mig och sade att det var okej, att han skulle köra mig hem. Han stängde dörren. Sedan fnissade han som en busig fyraåring.

-Jag skojade bara. Jag är inte arg… Hihihi.

Jag skrattade. Högt. Han ÄR underbar!

-Jag gillar att driva med Dimitri. Han fnissade lite till.

-Han kan gott ha det.

Sedan skrattade vi lite till, jag och den busiga 60plussaren.