NothingButChaos

Pa kvalllarna nar jag ligger i min sang med datorn i knat och ar uttrakad som aldrig forr, inte kan sova, last alla bloggar, gjort allt som gar pa Facebook, letat nytt internetmaterial...da onskar jag att jag hade kopt nya glodlampor under dagen sa jag kunde tanda lampan och lasa en bok istallet. For internet suger tamefan. SUGER! Det ar sa javla trakigt... Och sa ligger jag dar och funderar pa om jag kanske skulle blogga lite, men sa kommer jag pa att jag fan inte orkar eller att jag inte har ett dugg att skriva om. Och dar nagonstans i min desperation stanger jag av datorn, vander mig om och stirrar ut i morkret. Det ar inte alls roligt. Men i morkret kommer inspirationen och slar mig pa kaften och plotsligt kommer jag pa massor att blogga om. Da ar det forsent. For vem fan orkar satta pa datorn igen? Oftast inte jag. Sa istallet later jag ideboosten do ut och somnar efter att ha lyssnat pa grannarna genom vaggen, knarrandet i trappan och vinden i vaggarna. Dagen efter har jag glomt bort allt. Varenda liten gnutta av blogggnistra. Det ar darfor den haller pa att do ut. Min stackars blogg. Den stonar och gnaller och huttrar och kippar efter andan och snart...snart dor den.

Sista dagen av ledighet. Vet inte om jag ser fram emot att jobba igen. Det finns sa mycket annat att se fram emot. Som loningsdag. Eller sin 18arsdag. Eller dagen nar glassbilen kommer, nar farskpotatisen ar pa extrapris, nar man ar ensam hemma och kan ockuppera badrummet hur lange man vill, nar man hittar en jattebra ringsignal till sin nya fina mobil... Men na, jag ar inte sa saker pa att jag ar sugen pa att jobba imorgon. Det later trist.

Pa fyra dagar har jag lamnat huset en gang. Igar. Tycker det ar bra av mig. FYra dagar gar fortare an man tror. Speciellt om man sover halva dagarna. Det ar ocksa bra. Imorgon ska jag upp innan sju. Det suger.

Nar jag hittar inspirationen ska jag uppdatera er...