Min bejbi
Jahaja…han kom tillbaka. Min älskling, min bästis… Han lever. Han mår bra. Lite rosslig, men det är smällar man får ta. Får väl se hur länge han stannar den här gången. Oftast håller vi sams några dagar, sedan börjar han krångla. Det är alltid han som börjar dessutom. Alltid. Det kan ha lite att göra med att jag inte förstår mig på honom överhuvudtaget. Vi pratar inte riktigt samma språk. Oftast pratar han inte alls. Oftast hostar, spottar och fräser han. Och ja, det är alldeles uppenbart att datorer refereras till som “han”, för dummare får man fan leta efter. Kan omöjligt vara kvinnliga ting, datorer. Så det så!
Och vi är lika dumma som älskar dom och gråter för att de försvinner en stund...
Kommentarer
Trackback
