NothingButChaos

De stod tysta en stund. Bredvid varandra. Hon tittade ner I marken, skrapade lite med foten mot asfalten och puttade bort en liten sten med tårna. Han såg ut I mörkret. Stirrade på ingenting. Som om det skulle göra det lättare. Som om svaret fanns därute I natten. Hon tog ett djupt andetag, sökte efter hans blick och fångade den.

-Du…

-Mmm… han var nervös.

-Har du en cigg?

-Nää….har slutat.

-Jag med… hon tuggade sakta på sin underläpp. Han suckade. Letade I sin ficka och drog fram ett paket röda Marlboro. Han gav en till henne och tog en själv.

-Skitsamma, sade han och tände cigaretten.

Djupa andetag och långa virvlar av grå rök sökte sig fram mellan deras läppar och ut I mörkret. Det blev tyst igen. En tjock tystnad som ingenting verkade kunna bryta sig igenom. Hon famlade efter hans hand och smekte den lätt. Han knöt sina fingrar, drog sig undan lite… Hon suckade igen. Två hjärtan syntes banka så hårt att det syntes på utsidan. Var kom nervositeten ifrån? När blev det så…?

-Du… sade hon igen.

-Ja…?

-Kommer du sakna mig?

Han vred på sig. Hon visste att han var obekväm. Han blundade, suckade igen. Tunga suckar. Han var trött.

-Mmm…visst. Jag kommer sakna dig.

Hon såg ner I marken, släppte resterna av sin cigarett och mosade den med undersidan av sin sko. Länge stod hon så. Koncentrerade sig på att skrapa in tobaken I sprickorna I asfalten. Sedan lyfte hon blicken igen, drog jackan hårdare runt sig…det var kallt.

-Jag kommer sakna Oss.

Sedan gick hon. Han stod kvar. Hon hoppades att han tittade efter henne men vågade inte vända sig om för att se efter. Han kastade sin fortfarande glödande cigarett I gräset bredvid sig. Satte sig ner. Hon gick. Och han vägrade se henne gå.