Välkommen hem, välkommen till mitt elände
Efter nästan tre veckors ledigt kan man tycka att man borde vara utvilad. Men icke. Snarare går kroppen in I ett tillstånd som mer liknar koma och vägrar vakna. Efter första dagen tillbaka på jobbet är jag helt knäckt. Skittrött. Trots att det var lugnt känns det som om jag genomgått ett tretimmars aerobics pass (jag ljuger, jag har fan ingen aning om hur ett aerobics pass känns) Men man skall icke klaga. När jag tittade på schemat för nästa vecka visade det sig att jag är ledig fyra dagar till. Jobbar fan bara helgen. Och det, mina vänner, är fan värre än att slita på jobbet. I en håla som är tristare än Dennys bar ruttnar man sakta bort när man är ledig. Till slut finns det inte mer att städa, tvätta eller putsa och då brukar jag placera mig själv I soffan och vägra resa på mig förrän det är dags att gå tillbaka till jobbet. Vid det laget är kroppen inställd på koma igen och så börjar man om igen. Vad sägs om att sätta lite fart på det här jävla stället nu? Vad sägs om ett par tusen svenska julbord, en eskilsgala eller några Volvo-konferenser? Vad som helst…jag dööööör härborta.
Men okej…det finns de som har det värre. Typ housekeeping. Stackarna. Byta sperma-lakan och skitiga handdukar måste vara värre. Jag är övertygad om det. Jag hoppas på det I alla fall. Det känns bättre om jag inte har det värst.
Just ja...jag har mensvärk också. Till råga på allt elände...tänk på barnen i afrika...
Har precis sett Vampire Diaries. Underbart! Älskart! Ska bli besatt av den som folk hemma var av paradise-knulla-mig-hotel. Jojomen...
Välkommen till Girvan-knulla-mig-snow-street
(Men Jennie!! Vilket SPRÅK du använder! USCH!!)
