Svensk Sommar Stannar Sällan
När de flesta´hade tappat hoppet om en sommar, så som det alltid var i Lilla Landet Lagom så kom den. Solen tittade fram, och den stannade. Människorna i Landet kröp ut ur sina hålor, klädde av sig nakna och dansade på gatorna och fyllde fontänen i Staden med diskmedel. Köerna till Stadens alkoholaffär ringlade sig långa och syntes ändlösa för de svettiga kassörskorna. Så som det alltid var när det blev sommar i Lilla Landet Lagom. Parkerna fylldes av berusade människor, tonåringar spydde I buskarna, någon blev av med oskulden på en parkbänk och en annan eldade upp en skog med en kvarglömd engångsgrill. Stränderna fylldes av barnfamiljer med picknickkorgar och smittbärande fåglar som letade brödsmulor. Bleka lår och håriga ben trängdes på sandplätten och barn sprang omkring och kissade fritt på bryggor och i badvattnet. Sådant som händer…när det blir sommar i Lilla Landet Lagom.
När Sommaren tyckte att folket hade haft tillräckligt roligt…när de började klaga på värmen som de alltid gjorde, när skogsbränderna, tonårsgraviditeterna och parkfyllorna blev för mycket då tog det slut. En dag vaknade människorna i Staden med regn utanför sina fönster och de log. Vad skönt…ja, nu kunde man andas en stund. Alla drog en lättnadens suck och drog igång med dammsugning och tvättning. Så som man gör…när man får en lucka I solen. Efter tre maskiner och en tumlare hade människorna glömt den gångna värmeböljan. De hade glömt hur de plågats, svettats, våldtagits och bränt sig. De mindes inte bakfyllorna eller strandträngseln och blev missnöjda igen. De inbillade sig att de alltid levt I sky fall och de gnällde. Människorna är ett enfaldigt släkte som aldrig uppskattar vad de har förrän det är borta. Utanför deras fönster fortsatte regnet strila och människan trodde att de aldrig sett någon sol. De kliade sina flagnanade ryggar och tände en brasa. Gatorna stod tomma och regnet smattrade mot ensamma restaurangfönster. Staden hade dött. Det var Sommar i Lilla Landet Lagom.
