NothingButChaos

Jag läser en bok jag lånade häromdagen. Kay Pollaks att välja glädje. Det är en förbaskat bra bok. Det känns som om jag har gått med I en sekt. Jag tror blint på varenda ord I den där boken och jag har liksom bestämt mig för att vara glad. Man kan bestämma det. Det står I boken. Man kan bestämma att vara glad hela jävla tiden och inte låta andra människor projicera sin olycka på en själv och man kan bestämma att inte snäsa åt sina medmänniskor för det är inte så trevligt. Man kan bestämma att bi en fuckin-super-hero-människa. Jag gillar det. Jag ska bli det. Jag ska tamefan vara glad nästan hela tiden. Och snäll. Det är bra att vara snäll och jag orkar inte vara irriterad mer. Just det. Det känns som om jag blivi inlurad I en sekt och jag är så jävla svinnöjd.