Gör om, gör rätt, lås upp!
Man kan ju säga att jag inte borde lämnat sängen idag. Jag visste att det var bättre att stanna där på sina lediga dagar. Okej, update. Jag gick till affären för det där vinet…I pyjamasbyxor. För…skitsamma. Kan den där tanten gå ut med fula, glittriga paljettbyxor kan jag gå ut I sunkiga pyjamasbyxor. Själva shoppingen gick bra. Sedan kom jag hem. Men inte in. Nyckelhelvetet gick runt, men inte hela vägen. Och där stod jag. En pojke och hans pappa stod på gatan och kastade boll. Jag stod och försökte öppna min dörr. I pyjamasbyxor. Nyckeljävel…jag muttrade, jag slog på dörren, drog lite I handtaget, tog ut nyckeln, vred om igen…men inget. Gick runt på baksidan. Mindes plätsligt att jag inte låste bakdörren. Men nepp, kom inte in på bakgården heller, porten dit var låst. Bra. Måste fixa det. Knackade på dörren, ringde på klockan…kanske kanske hade kombon kommit hem från Birmingham…men nej. Pappan på gatan frågade om jag var utelåst. Uppenbarligen, idiot, tänkte jag men svarade något artigt. Gick runt och kollade om bakdörren magiskt var öppnad. Det var den fortfarande inte. Ringde kombon, messade honom. Hans telefon var avstängd. Jag slogs lite till med nyckeln, drog I den som en idiot medan pappan och sonen tittade på. Som om det skulle fungera ju fler gånger jag försökte. Jag stod därute i säkert en kvart och vred med nyckeln om och om igen. Sedan fick jag en snilleblixt och vred nyckeln…åt RÄTT håll. Och tänka sig. Då kommer man in. Man ska LÅSA UPP dörren, inte tvärtom. Pappan såg imponerad ut. Jag ropade något om att man måste ha rätt touch. Sedan gick jag in. Jag och mina pyjamasbyxor.
