Vad är det dom andra kallar kärlek?
Det var ju inte såhär det skulle bli,var det första som for genom hennes huvud när hon vaknade dagen efter. Det andra var var I helvete är treon?? Hon satte sig upp I sängen, vände sig om. Han var kvar… Hon log. Men det var fel. Det var inte alls såhär det skulle bli. Huvudvärken trummade innanför hennes ögon och ett halvfullt glas med rödvin stod kvar där hon lämnade det kvällen innan. Hon kunde inte riktigt bestämma sig för om hon misslyckats med något eller om det bara var bakfyllan som hånade henne. Hon skakade lätt på huvudet som för att banna sig själv. Vad fan var det som hände? Mannen bredvid henne var visserligen kvar, men han var fortfarande klädd I samma skjorta som han kom I och hennes egen klänning skvallrade om att natten varit händelselös. Fan. Fanfanfan. Hon hade väntat på honom hela dagen innan. Klänningen var en gammal kärlek som hon kände sig vacker I. Idag var den skrynklig och kastade ångesten mot henne som rasande lava klot. Det nya läppstiftet var utsmetat på hennes ena kind och mascaran var obefintlig så när som på den svarta skuggan under hennes ögon.
Han hade inte kommit förrän sent. Den där släktfesten drog ut på tiden, sade han. Mycket kusiner, hade han flinat och gett henne en lätt kyss på kinden. Då hade hon fortfarande känt sig vacker. Han hade räckt henne en chokladkaka från seven eleven på hörnet, som för att be om ursäkt för att han var sen. En simpel gest men en tanke som berörde henne. Det gjorde inget att hon hade väntat. Oftast var det värt det. Men den här gången visste hon inte riktigt. Inte var det såhär det skulle varit? Hon hade för I helvete planerat annorlunda! Kanske om hon låtit bli att öppna den andra vinflaskan… Han hade somnat snabbt, släktfester var tydligen utmattande. Ätit, kysst henne igen, småpratat lite…och somnat. Hon hade suttit kvar I sin klänning. Känt sig dum och överklädd. Vägrat somna bredvid honom. Planen hade inte varit att sova! Istället hade hon gått ut I sitt kök, ätit chipsen från igår och sköljt ner det med cocacola som förlorat kolsyran. Hoppades att han skulle vakna igen. Mjuka chips och varm läsk var inte hennes idé om passion och heta nätter. Inte. Alls.
Hon reste sig ur sängen, smög för att inte väcka honom. Ångesten följde efter henne ut I vardagsrummet där hans tallrik stod kvar på bordet med intorkade matrester. Hon mådde illa. Rödvin…fyfan… Det blir sällan som man tänkt sig… Kanske gör det ingenting. Kanske går det över. Men ångesten….den släpper inte riktigt taget och om man försöker glömma för en stund knackar den snart på ens axel igen. Helvete…helvete. Och hon som inte ens visste när hon fick se honom igen.
Mot kvällen lättade illamåendet. Minnet från igår grämde henne men han hade kysst henne innan han gick. En ny klänning var på och läppstiftet fixat. Väninnorna runt bordet höjde sina glas. Skål. Skål, för kärleken. Hon tog en klunk av sitt vin och tänkte på en chokladkaka från seven eleven. För kärleken… Med kvällens andra vinglas släppte ångesten. Det är oftast så…så simpelt.
