Hon är en ängel...
Det finns en medlem av min familj, i min släkt som lever i ett helvete. Varje dag. Hela tiden. Utan att försöka förstå vad de går igenom är det en förbannad dimma som aldrig lättar och en tyngd som aldrig lyfts. Jag känner med dem varje dag, utan att kunna göra något åt det. De är bland de starkaste människor jag vet. Hur de orkar, hur de gör… Det är kärleken, jag är övertygad om det. Det finns så mycket av den hos dessa fina, fina människor som aldrig gett upp hoppet, viljan, tron… Om det hade varit upp till deras styrka hade det löst sig alla dagar i veckan… Men ibland… som nu, finns det krafter starkare än viljan och hoppet och då förlorar man. Man tvingas släppa taget om det käraste man har och man tvingas ta sig igenom det också. Man tvingas försöka förstå varför, varför, varför och det finns aldrig ett svar. Vissa saker är ofattbara och fruktansvärda och ologiska och man vill bara…. sluta andas för en stund och stanna upp och hoppas att man vaknar snart…
Min familjemedlem får aldrig vakna… han och hans familj får ta sig igenom ännu en mardröm och i deras sorg kan jag se hur vi är menade att leva våra liv. Älska varandra, ta hand om varandra, kramas mycket, skratta ofta och le… Uppskatta varje sekund, nästa kanske inte kommer.
Hon är en ängel… från det att hon kom och för alltid. Jag är övertygad om att hon spridit otrolig glädje runt sig och hennes liv har en mening. Hon är viktig.
Sätt saker i perspektiv…
