Hur jag blev bakfull
Även om jag har varit hemma i snart tre månader känns det som för alltid, som om jag aldrig var borta. Med kvällar som igår, när man träffar folk man inte träffat på länge, då förstår man varför man kom hem igen. Det är sådana kvällar som är viktiga. För at vara djup och klyschig… Fyfan vad fina människor jag känner. Jag har sån jävla tur. Undra när jag fick det…
Sylvia, Sandra, Malin, Daniel, Grappa, Henke, Marielle, folk, Royal Oak, parken, hem…Bra recept!
Men tacktacktack, jag hade svintrevligt, ända till jag blev full och snubblade hem.
Kommentarer
Trackback
