Ett viktigt val
Jag hade jättefina svartmålade naglar en stund. Alltså, JÄTTEfina, för att understryka. Jag tror det var en sisådär fem år sedan mina naglar fick någon som helst uppmärksamhet. Kocknaglar är samma sak som inga alls och helt ärligt skiter jag i det. Men de här jättefina svarta sade Hej, jag har saknat dig och log mot mig och så blev de lite förbannade när jag tog fram acetonet igår (Nej, jag är ingen tjejig tjej som pysslar med fresha removers och bomullspads och skit, jag drar på industrispriten och väntar tills det fräts bort av sig själv) De muttrade åt mig, naglarna alltså, för de ville vara fina och blanka och svarta men eftersom jag skulle jobba idag blev det tvärnej. Jag stod på mig, tog bort det. Sedan grät vi en stund, jag och mina fingrar. Vi hade sorg. För kocknaglar får inte vara svarta om det inte är jord efter intensivt preppande. Ett tag hade jag lite prioriteringsproblem. Kunde inte bestämma mig för om det var värt det. Jobba…eller nagellack. En idé var att sluta jobba och bara måla naglarna hela tiden. Man måste göra så. Prioritera. Det är viktigt mina vänner. Nagellack, DET är viktigt. JÄTTE!
Ps: Det är inte tjejen som äger bloggen som är seriös. Tjejen som äger bloggen är svinsarkastisk. Okej?
nu räcker det, ja ska köpa ett svart nagellack åt dig så kan du måla när du e ledig o ta bort när du jobbar. Naglar ska vara målade!!
