Underbar och älskad av alla
Ibland så måste man få ge upp lite. Inte släppa taget helt, men lätta på greppet. Man orkar fan inte vara glad hela tiden, svinduktig på jobbet, trevlig mot alla, välorganiserad hemma, socialt välbalanserad och snyggt klädd, välfriserad och väldoftande. Det är så jävla jobbigt. Nu försöker jag inte påstå att jag är allt ovanstående hela tiden. Jag är knappt hälften. Men man försöker ju. Hela. Jävla. Tiden. Och det är svinjobbigt. Jag vet människor som utåt är tamefan nästintill fläckfria (vad nu det betyder, men jag antar något i stil med parfymreklams-flicka) men som vill bryta ihop lagom till varje veckoslut. Jag känner igen det. Det syns så jävla tydligt och det är så förbannat jobbigt. För dom alltså. Själv blir jag aldrig någon reklamflicka. Jag får aldrig hår som ligger perfekt i vinden, smink som inte smetar eller kläder som aldrig blir smutsiga. Jag är inte den typen. Jag är typen som inte bryr mig och är jävligt glad ändå, för jag har fullt upp att hålla reda på resten av mig själv.
Men ibland…ni andra…ni måste också släppa taget lite, lätta på greppet. Det är okej. Att inte vara svinsnygg och felfri. För hur orkar man… Släpp taget och fall, landningen blir mjuk.
